ida bellanitzky jacobsen

Rutten dag 4: Kon Tum - Kham duc
Rutten dag 5: Vi var bara i Kham duc för att vila våra stackars rumpor.

Det blev den 19 januari och vi vaknade upp i den lilla staden Kon Tum och var så hungriga att vi nästan tänkte dö. Men. Vi gick ut på matjakt och såg ett gatukök som såg ut att ha något gott men vi hade rätt fel.



Jag frågade om jag kunde få EN stycken rispankaka och vipps fick vi två fulla tallrikar med säkert femton uppslaffsade rispankakor. vi tackade och tog emot och bärjade äta. mm. rispankaka ur näsan, öron och allt var den kan vilja ta vägen. det blev rätt mycket rispankaka. magfyllnad tänkte vi.






det kostade dock 4kr för två personer så det var ju inte helt åt skogen att det inte var mumma.
sen startade jakten på något mera ätbart. hittade den fantastiska banhmi vagnen. kruxet är bara att förklara för tjejen att vi ENDAST vill ha ett stekt naturellt ägg på en helt vanlig baguette, utan "kycklinghår", soya eller diverse andra konstigheter. ibland lyckas man bra, ibland mindre bra. denna gången hörde till det sistnämnda. vi tyckte vi var tydliga, pekade och skakade på huvudet och sedan när hon gjorde den frågade hon ibland om hon skulle lägga i vissa grejer och ibland inte. ibland inte var mycket mindre bra för då hamnade ovälkomna varor i mackan och vipps så var detta målet också en flopp. bajs och sånt.





vi tog lite bilder på Kon Tum.






lägg märke till de levande hängande hönorna på mopeden. det är så det funkar, de pekar på några de vill ha, tar upp dem upp och ned i fötterna och hänger ihop flera stycken i ett snöre i fötterna (upp och ned), sedan slänger de på dem där de har plats, så hänger de där och skriker tills de kommit hem till den nya ägaren och blir stekta levande.





sedan bar det iväg på Ho chi minh trail som är ett måste att besöka med motorcykel/moped i Vietnam. Det är en väldigt lång slingrig väg uppe i bergen. Extremt fin väg och massa mysiga byar. Vi stannade i en "by" och hittade en mycket intressant bro som vi var tvugna att motvilligt stiga ut på efter att vi sett en MOPED åka på den. jösses. den var bokstavligen upphängd i ståltråd.




efter ett tag kom en moped till som råkade få hål på en av sina rispåsar mitt på bron. Vi hade lustigt nog tejp i väskan och sprang såklart dit för att hjälpa till att laga. han blev glad.





fotade lite småknattar.





råkade åka väldigt fel, vilket var tur för vi såg så mycket fina platser.



plockade omogna bananer.





vi har som ni kanske inte vet typ pyspunka på bakdäcket men det fungerar jätte bra om vi fyller det kanske varannan dag. Denna dag fick vi hjälp av den här mannen.



vi såg fina vattenfall i bergen. många.



Efter att ha lämnat ett av de två ställen vi haft i åtanke att stanna äver natten på och lämnat det två timmer innan solnedgång mot en svart himel i tron om att det skulle vara lika långt till ställe nummer två som lonley planet-kartan visade kändes en mindre stund bra. åkte upp i de coolaste av berg man kan tänka sig, upp i molnen, dimman och till en början duggregnet. Efter att vi åkt rättså länge och solminutrarna sakta började räknas ned började vi bli lite smått stressade. Det hjälpte inte när gud druckigt för mycket öl (för er imbeciller som behöver översättning: det började regna väldigt mycket) och när stenarna på sidan av vägen med nedräkning till en mindre by visade 1km kvar och vi sedan inte kunde se skymten av någon by. Det började skymma och regna mer och mer och namnet på ställe nummer två verkade vist aldrig dyka upp.

Jag hade mina mörka solglasögon och såg allt med den sidan vilket inte gjorde saken bättre och klumpen i magen växte sig större medans det ändå på något konstigtvis kändes bra att sitta där på motorcykeln uppe i bergen, bland dimman och molnen i regnet och inte veta var man skulle sova när det nu blivit mörkt. Man känner ju sig lite som en sköldpadda, vi hade ju allt vi behövde bak på motorcykeln, vårt hus var ju där, på motorcykeln. Efter det blivit riktigt mörkt fann vi tillslut lite lite civilisation längs vägen och en gatusten visade en by som hette Kham duc (inte stället vi siktat in oss på, för det verkade visst inte dyka upp) och vi tänkte att nu tar vi första bästa ställe vi ser och väntar inte på stället vi tänkt oss.

Sen dök den upp. Den fina skylten med "Hotel" skrivet med stora blå bokstäver och en pil till höger. Vilken lättnad. Vi åkte ned på en liten liten lerig grusväg och kunde knappt se något framför oss. Det var inte bara ett hotell utan flera så vi frågade på två men de hade fullt så vi tog det tredje.


Vi spänderade två nätter där för vi hade så ont i våra rumpor.
Den 20:e var vi mest i vårt lilla hotellhus och fixade med bilder, kollade på tv och gick ut i regnet för att äta lite smått ibland.


såhär såg vårt "hotellrum" ut. stiligt va? ett litet hus.




vi var tydligen väldigt viktiga människor. det stod folk och sopade vår trappa hela dagen, det säger väll allt, eller?


såhär såg min pupp ut hela dagen i sitt prickiga regnskydd. hur söt var inte han?
nyp i kinden och klapp på nosen liksom.


I lilla Kham duc träffade vi en pöjk som cyklade samma väg som vi åker motorcykel genom Vietnam. Lite tuffare än oss helt klart.
sugen?