ida bellanitzky jacobsen -

mördarpaddling på mekongfloden.

location: mom guesthouse, Bangkok, Thailand.

Här kommer gamla bilder från när vi gjore mördarpaddlingen 200 km i motvind på mekongfloden i Laos. Det var helt klart en upplevelse och en stor utmaning. Jag och Daniel och fem stycken andra svenskar ville paddla från Pakse till ön Don det, men det fanns inget företag hade den turen så vi fick hitta på ett sätt att göra det i alla fall. Vi gick runt till byråer och frågade om vi kunde hyra kanoter och ett tag gick vi runt och frågade lokalbefolkningen om vi kunde köpa lite båtar, men inget tycktes funka. Tillslut hittade vi en byrå som gjorde en tur för oss. Det var dyrt men gick inte att förhandla om priset och vi ville så gärna så vi blev lite naiva. De skickade ned vårt bagage till Don Det och vi fick två guider, en lokal och en som kunde engelska, mat och boende i priset. Killen vi pratade med på turistbyrån satte ihop en tur på två nätter, vilket var det han trodde att det skulle ta, men han visste ju inte eftersom ingen hade gjort det förr.

Morgonen efter stack vi iväg. När vi paddlat och paddlat på vågor i motvind och guiderna hade hunnit dricka upp en hel flaska wiskey frågade vi guiden hur långt det var kvar och han svarade att det var långt och skrattade. Sedan sa han att vi bara paddlat 1 km. Det var där vi förstod att detta kommer bli tufft. Vi stannade på en miniö och åt gris, kycklingvinge, banan och sticky rice. jag åt sticky rice och banan. Enligt guidens beräkning skulle vi stannat på nått annat ställe än det vi nu stannade på dag 1. Vi kom bara till Champasak och bodde på ett guesthouse där. Nu tror ni kanske att vi var dåliga, men så var inte fallet. Vi paddlade som idioter. Det var guiden som hela tiden var trött och som sa "five minutes, five minutes". Dag två gick vi upp med solen och en sjuhelvetes träningsvärk, paddlade som idioter och Simon sa "hörrni, det här känns som en saga, de paddlade iväg i soluppgången, paddlade och paddlade och paddlade till solnedgången", och det ända vi pratade om var mat (eftersom vi levde på ris och en skiva vitt rostbröd på en dag, vilket är aningen för lite när man paddlar non stop) och hur vi skulle ta livet av guiderna. Det var nämligen så att den ena guiden (den enda guiden eftersom den andra inte hade någon funktion över huvud taget) bara sa att framme var bakom nästa krok men när vi kommit till kroken var det tydligen efter nästa osv osv. Den andra satt bara bakom Josefin och paddlade endast när han kände för det, drack wiskey, och flinade när han såg att vi sa svenska elakheter om den andra guiden. och även denna dag fick vi stanna på ett annat oplanerat ställe eftersom motvinden var lite för motig.

Denna dag stannade vi dock hemma hos en familj på en liten liten ö mitt ute i mekongflodens ingenstan. detta var toppen förutom maten och golvet till sovplats. men det var ju lite grejen. Vi åt allt det man tar bort på en kyckling (ben), slammsorna på en fet fisk som vår guide fiskat upp med händerna och såklart sticky rice. jag kände mig som ett africa barn och åt ris med sky och drack öl för att bli mätt(are). Vi sov som uppe på ett loft med mattor. Vi fick varsin liten kudde och delade på några filtar. Och allt var så bra ändå. Drack öl och rökte cigarr med den enorma famljen (då snackar vi inte mamma pappa barn Svenson) och vår guide skulle full som han var försöka översätta åt oss så vi kunde komunicera med dem. Det var hur kul som helst.

Dag tre paddlade vi även då iväg i soluppgången, svor åt guiderna som inte hade pengar eller mat kvar och trodde inte att det var sant när vi alldeles för sent skymtade lamporna från ön i mörkret. Vi var så arga på guiden på alutet att Rebecca skrek på honom på svenska och jag bara skrattade och skrattade (det som jag gör i fel situation) stannade på ett guesthouse på den civilicerade ön Don Khong. Guiden fick även ett samtal från sin chef på Don Det att han inte fått pengar från killen vi snackat och gjort en tur med I Pakse. Och vi tänkte shit vad händer nu! Blev även väldigt oroliga för våra väskor de skulle skicka ned, eftersom de innehöll värdesaker.

Dag fyra paddlade vi iväg rätt sent. Tjejerna FICK inte paddla då de skickat hem några kanoter så vi fick sitta tre i varje. Guiden hade så ont i sin axel att han skulle till sjukhuset när han kom fram. Denna dag var sträckan den alla byråer hade en tur på, alltså den sevärda. Kom fram till Don Det och var så glada att vi badade glädjebad och skrek. Guiderna bara försvann. Men det löste sig med pengarna och bagage. Det var bara chefen som hade blivit lurad på pengar, det kunde ju inte vi rå för.

Denna tur skulle vi paddlare inte göra om för 20.000. stört.

Här kommer lite blandade bilder i oordning från paddlingen:

guesthouset vi bodde på i Pakse, dagen innan vi paddlade iväg.

morgonen vi åkte iväg, sjukt taggade. DAniel och Paul.

vi hade våra drybags packade.

mår lite illa när jag ser de här äckliga kanoterna. men här var de i alla fall.

förberedelser.

den tyste, flinande, wiskeyguiden.

den engelsktalande guiden.

lektion.

miniön vi åt på dag 1.

maten.

en plats vi stannde på en dag.

solnedgång.

ser ju nästan ut som att vi har trevligt på bilderna. det hade vi INTE.

på vägen sprang det hela tiden massa barn längs floden som tjoade och skrek hello. När vi stannade på ställen kunde de stå och stirra på oss och när vi tog ett steg mot dem sprang de iväg i skräck. Vi frågade guiderna varför och de sa att de aldrig sett vita människor förr.