ida bellanitzky jacobsen

Första advent på söndag. Det är ju sinnessjukt. Och ingen snö. Något är ju knäppt om det förra året var supermegakallt och detta år supermegavarmt (nu ska vi inte överdriva men ändå). Knäppt, ja. Undrar om jorden dör imorgon eller om fyrahundra år. Vem ska veta? Vem vill veta? Ibland tänker jag på de stora frågorna när jag står på ICA och handlar. Det kvittar ju om jag köper mjölk. Det är ju så oviktigt och litet att det liksom blir dölöjligt. ICA som bara är en gnutt i Stockholm, Stockholm som bara är en klutt i Sverige, Sverige som bara är en fjutt på jorden, jorden som bara är en dutt i vår galax, galaxen som bara är en skrutt i Universum... Och där tappade jag andan. Detta är helt sjukt. Spelar det någon roll att det dog ett barn i Afrika. Spelar det någon roll att Beatas mormor dog igår. Vad spelar någon roll när allt bara är så litet, men ändå så stort. Så nära. Så fattbart. Detta är så ofattbart stort att man blir så snurrig av att bara ens våga tänka tanken av varför jag står på ICA och köper mjölk. Blunda. Blunda för verkligheten. Det är det vi är bäst på. Du och jag.

Så himla löjligt alltihop.