ida bellanitzky jacobsen

Här sitter jag. Utanför regnar det. Katterna skruvar sig i soffan. Mina vita strumpbyxor kliar på låren. Mitt hår är fortfarande fuktigt. Tallriken som varit full av fil och frebaco's hjärtan står bredvid med tre slevar kvar. Klockan är halv fem och det har varit mörkt sedan nio på morgonen då jag vaknade. Jag tror det är höst, jag tror det är höst påriktigt. Vet inte om jag är redo för ett halvår av längtan. Ett halvår utan en endaste långresa med äventyr.

Hur överlever man en höst och en vinter? Skulle kunna bli en boktitel.