ida bellanitzky jacobsen

vi är för tillfället väldigt sugna på att åka till Afrika en månad sista december. Vi flyger i så fall ned och åker runt med jeepar där nere. en sjukt basic tur då man sover på jeeptaken och kissar och bajsar ute. jag gillar det! jag vill jag vill jag vill... i så fall måse jag spara ihop en massa pengar.

imorgon, fredag, har vi bokat flyg hem och jag antar att ni inte missat vad som nu är aktuellt på alla löpsedlar.
Jag sitter nämligen i Hong Kong och hoppas att jag imorgon ska få åka hem som planerat och ha lite mer tur än alla andra som har väntat länge på att få komma hem.

Morgon dagen ser alltså förhoppningsvis ut så här:
Väckarklockan står på 04.13
Planet avgår 09.30 från Hong Kong med flightnummer CA 118
Planet mellanlandar i ca 2 timmar i Peking (och det är här vi kan få problem med planet hem)
Nästa plan som går till Stockholm, Arlanda, har flightnummer CA 911.
Planet landar 17.20 (svensk tid)
Det ska alltså ta ca 15 timmar (med mellanlandning).


sidor jag kollar status på är:
arlanda.se (sidan som kommer upp först)
dn.se
svd.se
aftonbladet.se
och så har jag fixat sms status till mobilen så vi kan vara uppdaterade.

Kom igen nu då, jag vill ju hem nu!

location: Oriental Pearl hostel, Hong Kong, Kina.

Efter ett struligt flyplan anlände vi tillslut i Hong Kong runt 21.30 igår kväll. Nu är det dag här och vi har vart på en supermarket och köpt frukost och sedan bara slöat i vårt bokstavligen (utmätt) 4 kvadratiga rum. Vi bor inne i ett av de miljoner stora köpcentrum som finns i Hong Kong och får ta trapporna i en luffargränd för att det ständigt är kilometerlånga köer till hissen i varuhuset. Vi gillar redan Hong Kong även fast det inte riktigt känns som övriga Kina. Det är coooolt, stort, mäktigt, maffigt, lampigt och ja Hong Kongigt.

Bilder från Singapore och härifrån kanske dyker upp sen. Nu ska vi ut på stan och se om vi kan slösa pengar på något spännande.

När vi var i Singapore nyss så köpte jag en ipod touch 64G. Och jag säger som canadensar jätten Mike sa i Chengdu om hans ipod och om en hjälm han såg i en militärbutik (rubriken).

Nu har jag laddat ned massa spel till den och Daniel är som en nykläckt unge - dansar, hoppar, sjunger och har sig.



Det gör det ju inte värre att det finns wifi överallt här i hong kong. weeeeeiiii!

bilder från: angkor wat, Siem Reap, Kambodja

location: Sari Jaya cottages, Kuta, Bali, Indonesien.

Då var det bara imorgon kvar då, sedan åker vi till Singapore svintidigt på fredag och blir där tre dagar sedan Hongkong.
Fredag, 23 april, hem!

Här kommer bilder jag tog på stranden i förrgår.





(satans jävla huvud som kom ivägen!!!)











Igår spelade jag och Paul kort med två Balineser som inte kunde engelska. Men vi hade skitkul!
Nu ska jag äta plain yoghurt with honey!

location: Sari Jaya cottages, Kuta, Bali, Indonesien.

Jag är fortfarande sjuk så jag gör nästan ingenting om dagarna... Daniel surfar. Idag tog jag med mig kameran och tog två bilder på honom (han har röd tröja)






så kommer en reseinfo:



Blir kvar här tills den 16:e.

Nu befinner vi oss i staden Kuta på Bali. Detta ställe är verkligen så 
som jag föreställer mig Bali – massa västerlänningar, surfing surfing 
surfing, massa flashiga butiker, strand med höga vågor, 70 procent 
svenskar osv osv. Men det känns rätt så skönt att käka västerländsk 
god mat och kolla i butiker på kvällarna. Både jag och Daniel är 
sjuka nu, tråkigt efetersom det är sista badveckan. 

Vi valde ju att ta budget alterativet från Labuanbajo och hit, 
vilket tog 40 timmar (två dagar och en natt) med buss, båt, 
buss, båt, buss, båt och taxi ungefär. Det var galet men gick 
bättre än vad jag trodde. Vi åkte med två kompisar så vi spelade 
massa kort och sådär vilket fördrev tiden bra. Det enda riktiga 
problemet var att vi inte fick någon som helst nattsömn och att maten 
består av två minuters nudlar, kakor, chips, ett och annat äpple om 
man har tur och kanske lite ris. Det är lite svårare med långa resor i 
Indonesien om man pratar mat i jämförelse med typ Vietnam för där 
kunde man köpa upp sig på baguetter, ost och yoghurt överallt. Här säljer 
de bara chips och kakor i butikerna i princip. 

Igår surfade vi. Det var kul med det gick så mycket bättre när jag gjorde 
det i Jersey fast då hade jag ju i för sig en nybörjarbräda. Idag har jag 
ont i hela kroppen och ska nog ta lite massage av en tjej här på hotellet 
som masserar mina händer hela tiden. Det är molnigt idag så vi får väl 
ta och fixa lite med bilder.

Här är lite blandade bilder från komodo adventure:

Här är några bilder från Gili Meno.
Daniel jagade sköldpaddor med canon D10.









Varje dag dukades det upp för fotboll på stranden. Det blev en liten turistattraktion att se på när i princip alla som bodde på den lilla ön spelade.





De föder upp sköldpaddor på ön eftersom det är så få ungar som klarar sig i det vilda.





Det var 3-4 meters vågor här på Gili Meno. De lokala surfade på dem.




Daniel  var med ett tag tills det började blixtra hysteriskt.










Daniel bara klappar katter hela tiden.




vi adopterade en katt som kom hem till oss och drack litervis med vatten i ett askfat.

(ej svenskt tangentbord)

komodo adventure var fantastiskt. efter 40 timmars resande med farja och buss ar vi nu i Kuta pa Bali. Idag ska vi surfa. Bilder kommer sen.

location: okänt hotellnamn, Gili Trawangan, Indonesien.

Nu har vi varit här på Gili Trawangan i tre dagar vilket räckt utmärkt 
för att vila upp sig, bli kräftbrun, fridyka, klappa getter, sova bra och 
få hästbajs under fötterna. Imorgon ska vi besöka en annan av de tre 
Gili-öarna nämligen Gili Meno (den minsta och lugnaste). Där tänkte 
vi stanna i två dagar. På torsdag har vi bokat en KOMODO ADVENTURE 
tur som varar i fyra dagar och avslutas den 5 april i staden Labuanbajo 
på Flores-ön. 
Denna tur kommer bestå av en massa båtåkning, bad, 
lägereldar, snorkling, besök påbåde Komodo-ön och Rinca-ön och 
självklart att se Komodo-varanerna. Dessa varaner finns ju endast på 
dessa två öar, ingen annan stans i världen. Det är ju inga Robinson 
enmeters-varener direkt utan tremeters Komodovaraner. Ska bli extremt 
coolt att se dem! Några människor har ju till och med dött nyss av att 
varanerna käkat upp dem. Jag kommer definitift hålla mig på vakt 
under tiden jag är på ön är ju en sak som är säker. De har ju dock slutat 
att mata dem med får annat än när de ska räknas. Kan tänka mig att
det inte finns internet på Gili Meno (men är inte säker) och defenitift inte 
båten vi ska spendera fyra dagar på. Så vi kanske helt enkelt inter stöter 
på internet förän runt 5 eller 6 april. Men vi har ju mobilen som sagt. Ha Kul!










De jagar genom sitt luktsinne som sitter i tungan.
De ska tydligen bli helt galna om man kastar typ kyckling till dem. haha

känns så otroligt avlägset att jag var i Moskva, åkte Transmongoliska järnvägen, ströade runt i Kina och var sjuk vid mount everest för en tid sedan... att jag också befann mig i mitt eget hem för en tid sedan känns ännu mer avlägset. nu är det mindre än en månad kvar och jag börjar faktiskt längta lite.
hemresedatum: 23 april.



bild från mount everset, Tibet.

(ps. det långa skrivtliga inlägget, lite längre ned, med fel på marginalen går nu att läsa...)

location: okänt hotellnamn, Gili Trawangan, Indonesien.

Nu är vi på en utav Gili-öarna, nämligen Gili Trawangan. Vi har det så himla bra och det är
så fint här. Daniel har fridykt hela hela tiden och jag med. Vi såg en sköldpadda(!), en stor
på 1 meter. Vi simmade efter den och höll i skalet på den och det var så himla coolt. Så kul
att se det utan att åka på en tur eller nått. Sen så blev jag kompis med en get idag, han
heter Gunnar, och ska följa med till Sverige om han inte får förhinder. Vi tänkte stanna här
i ett par dagar, kanske tre till eller något i den stilen. Imorn ska vi surfa om vädret är bra
vid 13-tiden då högvattnet hälsar på. För övrigt kan jag tipsa om att åka hit,det är en skön
blandning av lyxhotell och backpack homestay. Så är det mysigt också, jag menar barfotavägar
, häst och vagn åkning, höns, katter, getter, kristallklart vatten, bra badning, bra snorkling och
dykning, surfing, lugn och ro och söta fotbollsspelande barn är inget jag klagar på.

Här kommer bilderna från Bromo. Alltså ett gäng vulkaner. Vissa aktiva.
Alla bilder är hejvillt blandade. lägg märke till molnen, bedårande.

location: padangbai billabong hotel, Padangbai, Bali, Indonesien.

Hej hopp. Nu är jag i en hamnstad på Bali, som ligger mellan Bali och Lombok.
Imorgon ska vi ta en 6 timmars färja till en utav de små Gili-öarna, den största - Gili Trawangan.







Hej svejs.

Vi har rest väldigt mycket på sista tiden och mer och mer insett 
hur stortIndonesien är. Bara Java-ön som vi har varit på är nästan
lika lång somhela Vietnam. Tänkte klargöra lite om vad som hänt
på sista tiden:

Vi kom in i Jakarta med ett flyg från Kuala Lumpur, Malaysia 
(den 18 april). Det var inte så trevligt där så vi fortsatte med 
flyg till Javas turistigaste stad nämligen Yogyakarta (den 19 april) 
som var en liten trevlig stad men som inte heller riktigt föll oss helt 
i smaken. Vi bokade en tur därifrån som inkluderade transport till 
staden Probolingo där vi bytte buss för att åka till en stad nära 
Bromo-vulkanen, hotellnatt, jeep till Bromo, frukost,transport 
tillbaka till Probolingo, transport till färgan och färgan och transport 
till Lovina, en stad på Bali. Kort och gott från Yogyakarta (Java) till 
Lovina (Bali) och på vägen se Bromo. Just denna grej tänkte jag 
berätta lite mer om.

Hela första dagen bestod av bussresa och byten av minibuss 
stup i kvarten. Sista biten mot staden nära Bromo (där vi skulle 
sova) var riktigt läskig. Tänk er extremt slingriga vägar i bergen 
i kolsvart mörker med en chaufför som stänger av och på lyset 
för att skrämmas. Det var inte kul och jag höll andan nästan 
hela vägen. När vi kom fram till det inte så pjåkiga hotellet var 
vi så hungriga så hungriga. Jag köpte en stickad Bromo-mössa 
och vi åt inte så god mat. Sedan bums i säng. 

Dag 2 vaknade vi av ett bankande på dörren klockan 03.27. 
Det var dags att stiga upp. Vi gjorde oss klara och gick med 
tomma magar ut på gatan och tog en fin retroinspererad jeep, 
med tre andra personer, i mörkret upp till en utkiksplats. 
Det var fullt med jeepar och folk. Termometern visade 4 
grader och vi hade klätt på oss allt vi hade i väskan i princip, 
vilket resulterade i flip flop med strumpor och t-shirtar i lager. 
Där stod vi i mörkret och tittade ut över massa vulkaner 
och Bromo (som är en stor krater). Solen började smyga 
sig på och fotandet började. När solen gått upp helt hoppade 
vi in i jeeparna igen och åkte nedåt mot Bromo. När vi kommit 
ned var vi i molnen istället för över, så man såg inte mer än 
10 meter framför sig. Vi var hungriga som tusan och gick och 
gick för att komma till trappan upp till Bromo. Det började bli 
varmt och mjölksyran i benen  och kurret i magen hälsade på. 
När vi kom upp för trappan och tittade ned i Bromo kändes inte 
det sist nämnda längre. Det var coolt. Daniel gick ett varv runt 
vilket tog ca 45 minuter. När vi tittat färdigt red jag en häst tillbaka 
till jeepen.

När vi kom tillbaka till hotellet fick vi frukost och drog sedan 
tillbaka till Probolingo. Vi skulle ta en stor buss där ifrån som 
var nästan två timmar sen. Busschauffören tog vår biljett och 
sa att vi inte skulle behöva den mer (att vi inte protesterade mer 
där ångrade vi hjärligt lite senare). Det visade sig sig snabbt att 
ac:n inte var den bästa och svettet rann i mer än 7 timmar då vi 
tog en färja över till Gilimanuk på Bali. Därifrån var det bara jag 
och Daniel på hela bussen som skulle åka till Lovina (en turistfattigare 
lugn stad i norra Bali). En man följde oss av och till en minibuss-station 
där det stod ett antal minibussar. Han pekade på en och föravann. 
Vi packade in bagaget i den och satte oss utanför. Efter en sådär 
20 minuter med olika män som sprang runt vid bussen fick vi förklarat 
för oss att bussen skulle bli full först. Jag blev sur eftersom 
vi fick vänta och frågade (som om jag var lite dum) när de där 
andras buss skulle anlända. Det fanns inga andra.

Vi väntade i 3 timmar och diskuterade fram och tillbaka med 
männen om varför i helvette de bara inte kunde ta och röra 
på arslet och ta och åka. Vi var ju redan jättesena. Sedan började 
de säga att vi i så fall var tvungna att betala 300kr (vilket var ungefär 
samma peng vi betalat hela turen för) eftersom vi bara var två 
och att det inte brukade komma folk på kvällen/natten. När vi 
märkte att det var så det var tänkte vi inte ge med oss. Vi lade oss 
i bilen i protest och tänkte ”fine, vi väntar tills imorn då det kanske 
dyker upp flera”. Men kom snabbt på att det inte var det minsta kul 
att sova i bilen på den platsen och frågade snubbarna om vi kunde 
komma tillbaka imorn och åka med då. De sa ja. Vi gick ut på gatan 
och pratade med polisen men de kunde inte hjälpa oss sa de. 
Vi lade oss på gatan och en kille kom fram till oss och frågade om vi 
ville sova hos honom. Trötta och extreeeemt hungriga var det inga tvivel. 
Vi hoppade på bakpå två mopeder och åkte en bit. Sen sov vi. Utslagna. 

På morgonen drog vi oss i skinnet och gick med tomma magar tillbaka
till minibussstationen. Vi såg inte någon av de som var där igår. Men 
männen som var där då skrek ”loooviiina, lovina” och pekade på en 
buss så vi trodde att de kanske visste, speciellt eftersom de inte 
förhandlade om något pris. Vi hoppade in och det kändes så bra att 
äntligen få komma till platsen vi skulle varit på för 17 timmar sedan. 
När vi kom fram sa gubben som kört oss att det skulle kosta 60kr och 
vi tänkte ”NEJ, HAN VET INTE”. Vi hade ju redan betalat, det var ju 
inkluderat i turen. Vi hade ju inte heller någon biljett att visa, där även 
nummret till resebyrån stod. FUCK tänkte vi. Gubben kunde inte engelska  
och det sammlades snabbt massa folk runt oss som hjälpte till med 
översättning hit och dit och som ville veta vad som försegick. De kom 
fram till att det hade blivit ett missförstånd och att detta bara var en 
publicdriver och att det var bäst om vi bara betalade. Vi ville inte ge 
med. Det var inga pengar, bara en princip.

Daniel ringde massa samtal för att försöka hitta nummret till 
resebyrån. När han hittade det och kom fram berättade han 
vad som hänt och killen på andra sidan luren sa att vi inte 
behövde betala någonting och bad att få prata med föraren 
vilket han gjorde. Aja fram och tillbaka var det. Vi gick till 
polisen sombara sa att ”oj då, inte mycket jag kan göra, 
det var ju på Java, Java ska man inte lita på, de är muslimer, 
betala föraren här nu så glömmer vi det sen”. Vi gjorde det men 
kan inte riktigt glömma det. Fyfan vilken hemsk resa. Tänk 
vad de kör med turister. Det var när vi satt där och väntade 
på att minibussen kanske skulle ta och åka som jag sa att 
jag älskade sl och Sverige, för då kan man i alla fall kanske 
få en ersättningstaxi. Får se om jag älskar sl när jag kommer hem. 
Bromo var  i alla fall fantastiskt.

(Bilder kommer inom kort)

vi var ju i jogja för ett litet litet tag sedan. det såg ut såhär:


fanns massa små mysiga gränder. vi bodde i en utav dem.


bodde i ett mysigt rum och borstade tänderna i toaletten eftersom vi inte hade något handfat. sedan så är det ytterst ovanligt att vi har spoltoa nu för tiden utan vi häller vatten i toan...






i jogja kör de på häst och vagn.




Asiater sover alltid på dagarna under de varmaste timmarna. det kan se ut såhär.


vi åt på små små gatukök och beställde indonesiska rätter på indonesiska.


tog såklart hjälp av lonleyplanet-boken. de är ju för övrigt så guld!


ris och nudlar i all ära men nu börjar jag faktiskt tröttna. här ser ni en nasi goreng (stekt ris med ägg och grönsaker)


åt frukost hos en gamal gubbe...


...han lagade "prata" till oss. det var gott.

- mycket utvecklat land 

- mycket bilar och kända bilmärken. Mycket ”pickuper” där man sitter på 
flaket.

- Kina, Laos, Kambodja och Thailand har tecken och inte bokstäver, 
vilket Vietnam har.

- Färgglada taxibilar

- Inte lika varmt som i Kambodja och Laos upplevde jag det som.

- Mycket ladyboys och prostituerade.

- Mycket pingpong-shower (vad det är får ni googla).

- Massa seveneleven-butiker. Många har en våg utanför.

- Vänstertrafik.

- I bilköerna och vid rödljus kommer försäljare och vill sälja 
saker genom bilrutorna.

- I Kina har knappt någon hjälm vid popedåkning, i Vietnam har många (lag), i Laos knappt någon, 
I Kambodja har ungefär hälften och i Thailand knappt någon.