ida bellanitzky jacobsen

Jobbar lite för mycket för tillfället. Men kul är det.

Jag erkänner, jag är jättedålig. Min mail och lösen fanns inte ens inprogramerat på blogg.se startsidan längre. Men hej, här är jag, nästan levande till och med.

Har nyss ätit middag hos Daniels föräldrar. Nu ska jag sova, fast jag är ledig tis, ons, tor. Men imorn är det fusk för jag ska gå upp jättetidigt och vara med på ett telefonmöte hemifrån och sen på kvällen ska jag på en föroläsning om hudvårdsmärket Avéne. På onsdag blir det Uppsala och på torsdag ölbryggning. 

Måste föresten rekomendera frisörsalongen Sure baby yes vid hornstull. Fantastiskt! (tack emeli)



Kanske kan denna salong fungera som en rehabilitering för min abnorma frisörfobi. Äntligen folk som pratar om hårstrån som om det vore sina barn, en kinesisk vas eller en hund.


och så en måndagslåt:

# Dog days are over - Florence + The Machine

hittade en jättefin jacka idag i en av mina favoritaffärer, en pytteliten smal vintagebutik på söder. Men så hade jag inte kontanter och kom samtidigt på att jag glömt min mobil på jobbet så jag var tvungen att åka tillbaka dit och hämta den men sen orkade jag inte cykla dit igen.

Idag har jag vaknat pigg klockan 6, klappat katter, ätit lunch hos min familj, köpt en cykel, cyklat till och från Kungens Kurva för att jag glömt köpa ett lås. Resterande söndagskväll går till plugg. På Tisdag ska jag på utbildnig i Täby och missar därav ett rätt så viktigt telefonmöte, inte bra.
Nu ska jag laga middag.

Jag tror vädergudarna blivit senila och gått i pension. Enligt min plan skulle det vara vår nu. Det skulle finnas små små tusselagons och snödroppar som brottas med snön vid vägkanten. Det skulle rinna vatten här och där på de allt för grusiga vägarna. Det skulle kännas bara-tröja varmt när solen ligger på
och vindarna roar Stockholms grannar.
Men så blev det höst. Igen.



I sommar ska jag ha tre veckors semester och det är ju nästan lite för fint. Jag hade tänkt att jag ska göra sådana där sommriga grejer som att glömma bort vilken veckodag det egentligen är, ha picknick på en rutig filt var tredje dag, sitta i en roddbåt uppe vid Storsjön och dricka sockerdricka och bada lite för långt ut fast fiskarna kan bita en i tårna, cykla var man än ska, åka massa båt och kanske kanske att man kan lyckas ta ett och annat kvällsdopp i Gömmarn.
Det här är sådant man bara säger men i år, i år så ska jag lyckas.

Imorgon ska jag hämta min kisse i Örebro med Denise efter jobbet. Trevlig helg det kommer bli.

(Halojj kan ju verkligen vara den absolut fulaste häsningsfrasen)

Idag har jag:

- Somnat om enda till 08.30 (!)
- Klippt till mattan på balkongen (i stekhettan) och gjort så fint det går att göra där ute för tillfället. Vill verkligen ha nya möbler och hyllor dit ut.
- Sovit två timmar med Elsa.
- Lagat pasta och vitlöksbröd till middag.
- Tvättat massor.
- Tränat power yoga.
- Badat.

Hej och god morgon och god dag.



Igår var jag nära på att hänga upp mig på en galge och spatsera in i garderoben då snön ironiskt dansade ned för himlen och bosatte sig i min lugg. Idag är det 30 grader (i solen) på min (inglasade) balkong och våren våldgästar igen. Det är då man vill sticka ut huvudet genom fönstret när man åker bil och ropa "väääääälkommen".
Överallt står folk och lapar den lilla sol som tjuvtittar bakom kröken på vår platta, runda eller fyrkantiga jord. Utlänningarna frågar vad vi tittar på och vi svarar "solen, vi har inte sett den på ett halvår".

Och det är då det galna kommer in i bilden, det är då Sverige kan liknas vid ett u-land, Africanerna blir glada för vatten och Svennarna blir glada för sol.

Idag har jag smakat på Daniel och Fredriks (ofärdiga) öl. Fantastiskt.

Hejsan.
Det enda pyttelilla braiga med frisörtraumabesöket var att mitt hår återfick sin lite fluffiga lockighet. Fast det var ju inte till hennes fördel, det var nämligen så att mitt hårs längder sade upp sig i och med den kalla vintern. Så istället för långt platt, stripigt, torrt och statiskt så är det istället kort fluffigt och lite lockigt. utståbart, men jag fortsätter med uppsatt.

Imorn är jag ledig. Sen jobbar jag lördag, söndag, måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag. Efter det kanske Johan och Martin kommer till oss över helgen.

Imorgon ska jag klippa mig klockan 9 och jag är nästan livrädd, vill verkligen inte ha en 80-tals pudelfrilla med 60 kilos lugg igen! Mitt hår är för övrigt i sjukt dålig kvalité nu. Tunnt, stripigt, rakt, slitet. Usch och fy!
Sen ska jag träna, gå ut med min vovvs på långprommenad, tvätta och sedan baka något utomordentligt gott med min syster. Och så måste jag handla också.

En dag fick jag tulpaner av min chef för att vi har bytt datasystem. Elsa satt i fönstret och jagade fåglar samtidigt som hon luktade på sitt kattgräs.



En dag gjorde jag lunch med en jättetjockrumpad katt som för övrigt alltid ska ligga/sitta/stå på mina axlar.

Måste bara säga att min katt är den sötaste som finns. jösses alltså, helt knasig.
Jag skulle verkligen behöva klippa mig och det är snarast.
Nu ska jag gå ned och träna är det tänkt, så hejdå.




sjukt värt inlägg.

Jag har alltid skrattat åt folk som tvekar på hur gamla de är och tänkt att de måste vara helt efterblivet jättekonstigt att inte veta det. Här om dagen kom jag på mig själv med att inte veta hur gammal jag är. Ångest tänkte jag. Jättemycket ångest tänkte jag. Vad är det för fel på mig som inte vet hur gamal jag är? Nästan som att en dag bara glöma vad man heter. Helt plötsligt blev inte åren lika viktiga. Jag tror fortfarande att jag är omkring nitton, kanske arton eller till och med tjugo, och blir alltid lika rädd när man ser folks småsyskon på bilder och man tror att de är femton som förr men är typ arton nitton som en själv. Jättejobbigt att man helt plötsligt är i samma ålder som de där små löjliga femtonåringarna som varken verkar veta av eller till.

Jag hoppas i alla fall att jag alltid kommer skratta åt folk som har ålderskris när de är tjugofyra. Men jag lovar hej vilt att jag hittar mig själv som tjugotre med hopp om att jag vore nitton. Men jag hoppas, tror och små-vet ändå att det sannorlikt aldrig kommer att ske, jag gillar när åren går (vänta tills du är trettiofem tänker ni!). Ju fler rynkor desto bättre, en rynka för varje erfarenhet. Kom igen, livet börjar ju inte för än vid 65!

Sen så är det det där med att folk inte har tid. Varför skulle Du inte ha tid om Jag har det? Tid är det enda i världen som är rättvist. Ett dygn har tjugofyra timmar och alla väljer hur de vill tillbringa dem.

Nog pratat om sånt här nu, det har jag faktiskt inte tid med, jag ska fundera på hur gammal jag är.

Så var det lördag igen. En ganska fin lördag. Vi startar med lite löjlig fix-och-dona-musik.

# The bike song - Mark Ronson and the business intl

jag letar efter en till kisse.
tänk om man kunde få en typ sådan här (helt olagligt fin):