ida bellanitzky jacobsen

Jag har alltid skrattat åt folk som tvekar på hur gamla de är och tänkt att de måste vara helt efterblivet jättekonstigt att inte veta det. Här om dagen kom jag på mig själv med att inte veta hur gammal jag är. Ångest tänkte jag. Jättemycket ångest tänkte jag. Vad är det för fel på mig som inte vet hur gamal jag är? Nästan som att en dag bara glöma vad man heter. Helt plötsligt blev inte åren lika viktiga. Jag tror fortfarande att jag är omkring nitton, kanske arton eller till och med tjugo, och blir alltid lika rädd när man ser folks småsyskon på bilder och man tror att de är femton som förr men är typ arton nitton som en själv. Jättejobbigt att man helt plötsligt är i samma ålder som de där små löjliga femtonåringarna som varken verkar veta av eller till.

Jag hoppas i alla fall att jag alltid kommer skratta åt folk som har ålderskris när de är tjugofyra. Men jag lovar hej vilt att jag hittar mig själv som tjugotre med hopp om att jag vore nitton. Men jag hoppas, tror och små-vet ändå att det sannorlikt aldrig kommer att ske, jag gillar när åren går (vänta tills du är trettiofem tänker ni!). Ju fler rynkor desto bättre, en rynka för varje erfarenhet. Kom igen, livet börjar ju inte för än vid 65!

Sen så är det det där med att folk inte har tid. Varför skulle Du inte ha tid om Jag har det? Tid är det enda i världen som är rättvist. Ett dygn har tjugofyra timmar och alla väljer hur de vill tillbringa dem.

Nog pratat om sånt här nu, det har jag faktiskt inte tid med, jag ska fundera på hur gammal jag är.

Så var det lördag igen. En ganska fin lördag. Vi startar med lite löjlig fix-och-dona-musik.

# The bike song - Mark Ronson and the business intl

Det har dröjt på tok för länge med bilderna och det kommer dröja lite till så ni får nöja er med en liten tjuvtitt till att börja med.
Här är två bilder, en från när vi åkte mitt ute i Ghanas djungel och stötte på en liten familj som satt och spelade kalaha (ett av de coolaste ögonblicken i mitt liv) och en bild från Sahara (vår bil och en kamel).

är det bara jag som vill adoptera den fräkniga blonda pojken i "Ballerina kladdkaka"-reklamen, som häller upp mjölk i ett glas, som sedan svämmar över?

jag tror jag fått en överdos av söthet.

fredagkvällens låtar:

Det lilla livet - Familjen
D.A.N.C.E. - Justice
Sponsored by destiny - Slagsmålsklubben
Hönan Agda - Cornelis Vreeswisk
Baksmälla - Petter, September
Barbra Streisand - Duck sauce
Ulysses - Franz Ferdinand
That's all right mama - Elvis Presley

jag letar efter en till kisse.
tänk om man kunde få en typ sådan här (helt olagligt fin):

Det skönaste med att vara i Afrika var att se att de inte alls var massa ledsna tjockmagiga barn som satt och såg ledsna ut vid en liten hydda som vi ser på tvreklamer om att skaffa fadderbarn. Visst är de fattiga i förhållande till oss, men inte fan är de ledsna för det. Det är vi som är ledsna åt dem för att vi tycker att det måste vara förjävligt att hitta på nått på dagarna utan dator, tv och allt det där andra vi tar för givet att hemmet ska erhålla med. Jag har aldrig träffat så glada människor i hela mitt liv.


Så... Efter mycket tjat från min mor så kanske ni märkt att jag lever jag här igen.
Mina dagar går just nu åt till blocket (letar kronancykel och lillebror till vår katt Elsa), mailen (för att se om någon seg jävel från blocket svarat) och så lite jobb där emellan då.
Ikväll blir det finmiddag bestående av öl, ostbollar och kladdkaka.

kom då lilla våren ja kom då!

Kvällens låt får bli denna:

HEEEEEEEEEEEEEEEEEEMMMAAAAAAAAAAAAAA!

återkommer.