mail till mamma från Kon Tum

"heeej! är nu i Kon Tum, en liten liten stad med bara lokalbefolkning.... har inte sett en enda turist sen vi började åka in i landet, förns idag på detta lilla hotell i denna lilla stad mitt i ingenstans, ett par, lite äldre än oss som också åker motorcykel (de åker dock på två) genom vietnam fast uppifrån och ned. hehe.
jag har såååå ont i sjärten! har åkt 8 timmar idag typ. hur kul som helst men jobbigt för rumpan. men det är kul på samma gång, vi sitter och säger "aj min sjärt, aj min sjärt, aaaaj min sjäääärt" hela tiden och bara skrattar. mötte denna stad i solnedgången och fotade en regnbåge över risfälten, fint.

det här e så coolt. åker på ställen som man "bara ser på film" (fast gör inte ens det, det är coolare). hela känslan att sitta på en hoj med sjukt mkt packning på slingriga vägar med lastbilar och sjuhundra mopeder eller ibland helt själva, och åka förbi risfält, berg och dalar, och skrika "heeeeelllloooo" till små barn som vinkar hysteriskt som att vi skulle vara de där vita västerlänningskändisarna de bara sett på tv när de varit i deras mormor och morfars lyxiga träskjul som till och med har tv...
vi har verkligen sett alla sorters hus idag.

vet inte hur vi gör imorn. jag vill äta mat och det finns bokstavligen inte mat i dessa byar, måste till Hoi an. haha. har precis käkat i en av de två "restaurangerna" på gatan med stolar och bord av trä lika små som de minsta barnuppsättningarna vi har i lekstugor, i ett skjul med en söt tjej som slänger fram lite olika tallrikar med grejer på och visar hur vi ska rulla rispapper-vårrullarna och alla vietnameser runt om skrattar åt oss när vi koncentrerat inspekterar och balanserar vårrullen med pinnarna. har käkat yoghurt också. yoghurt är det jag levt på under de senaste dagarna. men det går ingen nöd på mig, men jag e sugen på restaurangmat a la turist. orkar nog inte hela vägen till hoi an imorn och då måste vi i så fall sova i nån mindre by som inte ens står med i lonley planet.... får se hur vi gör. kanske stannar här en dag och sen satsar hela vägen i övermorgon... ingen aning."




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0